Denna historia utspelade sig i slutet av 80-talet, medan jag fortfarande gick på högstadiet. Jag hade nyligen drabbats av en svårartad förkylning och därför tvingats vara hemma från skolan några dagar. Detta hade inneburit att jag hade missat den stora hälsoundersökningen som alla i min årskurs skulle genomgå. Nu när jag var frisk, och tillbaka i skolan fick jag ett meddelande om att jag skulle infinna mig hos skolsköterskan klockan halv fyra samma dag, för att genomgå den hälsoundersökning som jag hade missat. Jag svor tyst för mig själv när jag fick meddelandet. Inte nog med att det var fredag och att jag slutade sent; nu skulle det dröja ännu längre innan jag kunde komma hem på grund av undersökningen.
Dagen förflöt i ett långsamt tempo. Först hade vi ett långt gymnastikpass, därefter rast och sedan ett dubbelpass matematik. Efter lunch hade vi lästimme på svenskan och allra sist musik. När musiklektionen var slut, rusade alla mina klasskamrater till sina skåp, hämtade sina väskor och jackor och begav sig hemåt så fort som möjligt för att inte förlora en sekund av den skolfria helgen. Kvar blev jag, alldeles ensam. De andra klasserna hade redan slutat. Kapprummen och korridorerna föreföll osedvanligt tomma, tysta och ödsliga. Jag suckade och satte mig ner på en nerklottrad bänk i centralkapprummet. Det var lite drygt tjugo minuter kvar till mitt möte med skolsköterskan. Jag såg vaktmästaren lunka förbi i ett makligt tempo med en verktygslåda i händerna. Ett par lärare försvann ut i riktning mot parkeringen. Jag suckade igen och tittade uttråkat upp i taket. De tjugo minuterna kändes som otaliga timmar, men till sist var det dags. Jag reste mig upp och gick genom de dåligt upplysta korridorena förbi expeditionen ner till skolsköterskans mottagning. Där gick jag in genom dörren till killarnas väntrum. Rummet var litet och kalt. På väggarna satt ett par affischer som varnade för rökning och alkohol. Längst ena väggen löpte en väggfast bänk, och ovanför den fanns ett antal klädkrokar. På motsatta väggen fanns endast en dörr som ledde in till själva mottagningen. Jag gick fram till dörren och knackade på.
”Kom in!” hördes en röst från andra sidan. Jag öppnade dörren och gick in i mottagningsrummet.
”Stäng dörren är du snäll.” sa skolsköterskan, som satt bakom sitt skrivbord. Jag gjorde som hon sa, och ställde mig därefter för att avvakta vad som skulle ske härnäst. Skolsköterskan satt kvar bakom sitt skrivbord och verkade leta bland sina anteckningar och journaler. Jag såg mig omkring. Rummet var inte så stort, men det var högt i tak. Luften var kylig, och det doftade svagt av rengöringsmedel. Plötsligt verkade skolsköterskan hitta det hon hade sökt efter. Hon såg upp på mig och sa:
”Så, där hittade jag din journal. Vill du vara snäll och ta av dig kläderna så ska vi påbörja undersökningen. Du kan behålla kalsongerna på om du vill.”
Jag började att klä av mig. Det gick ganska långsamt, då jag tyckte att det var lite genant. Skolsköterskan kan väl ha varit omkring trettiofem-fyrtio och såg relativt alldaglig men ändå ganska bra ut. Hon hade kort, mörkt hår och glasögon, och de stora brösten buktade ut under den vita rocken. Även om hon var så pass mycket äldre än vad jag var kändes det lite pinsamt att klä av sig framför henne. Jag var en tonårig kille som inte blivit av med oskulden än, och hon var ju trots allt en kvinna…Tankarna gick runt i huvudet på mig, men helt plötsligt stod jag där i mina vita kalsonger.
”Bra! Då kan vi börja.” sa hon och reste sig upp.Först kontrollerade hon min syn och därefter min hörsel. Jag hade inga anmärkningar. Därefter var det dags att mätas och vägas. När även det var avklarat lyssnade hon på hjärta och lungor. Till sist kontrollerade hon min rygg. Därefter gick hon och satte sig bakom sitt skrivbord och förde i resultaten. Undersökningen hade gått bra, och det fanns inget att anmärka på. Jag skulle precis börja klä på mig då skolsköterskan sa:
”Kan du komma hit en liten stund? Det är en sak till jag skulle vilja kolla upp innan du går.”
”Tja…visst.” svarade jag och kände mig lite konfunderad. Vad fanns det kvar att undersöka nu? Jag ställde mig framför hennes skrivbord och väntade.
”Nej, hit menade jag. På min sida alltså.” sa hon. Jag gick runt skrivbordet och ställde mig bredvid henne. Hon vred sin kontorsstol så att hon satt vänd mot mig.
”Då ska vi se. Skulle du kunna dra ner kalsongerna en bit?” frågade hon. Jag var nära att tappa hakan. Rodnande och något fumligt gjorde jag som jag blev tillsagd och hasade ner kalsongerna en bit. Jag tyckte att det var oerhört pinsamt att stå där framför skolsköterskan och visa upp min ganska välväxta lem som stack ut under min lilla buske könshår.
”Du behöver inte skämmas.” sa hon med allvar i rösten. ”I mitt yrke har jag sett flera hundra tonårskillars snoppar. Dessutom vill jag bara kontrollera om dina testiklar är på plats, och att du kan dra förhuden hela vägen tillbaka över ollonet.”
Hennes ord utgjorde ingen större tröst, och det hon ville kontrollera kunde jag ha berättat för henne, så hade jag sluppit hela den här situationen. Dessutom hade jag ett svagt minne av att ha genomgått en liknande undersökning när jag var yngre. Hon böjde sig fram och kupade sin hand om min pung. Jag kände hur mitt hjärta började slå allt häftigare. Med varsamma fingrar kände hon efter så att min pung var som den skulle, och fastän att undersökningen gick helt kliniskt tillväga, började min kropp att reagera på det sätt som vilken tonårskilles kropp som helst skulle göra. Sakta men säkert började min lem att växa och styvna.
”Allt verkar bra då det gäller testiklarna.” konstaterade skolsköterskan och tog bort handen från min pung. Vid det här laget var min lem halvstyv, och hade börjat resa sig så smått. Jag kände hur mina kinder blossade.
”Då ska jag bara kontrollera att förhuden kan gå hela vägen tillbaka över ollonet. Tror du att du kan få den att bli riktigt styv? Det är det bästa sättet att kontrollera det på.” sa hon, som om det vore det mest naturliga i världen. Jag kände hjärtat bulta på allt snabbare, och började nästan att skaka. Som tur var behövde min lem ingen hjälp på vägen att bli styvare, utan den skötte sig själv. Situationen kändes helt absurd; när både jag och skolsköterskan fokuserade våra blickar på min växande lem.
”Bra! Nu börjar det att likna nåt! Lite till!” uppmuntrade hon. Jag kände hur blodet flödade ut i svällkropparna, och sakta men säkert reste sig min lem mer och mer.
”Lite till, bara lite till…Såja! Bra! Så ska det se ut!” berömde hon mig när mitt stånd pekade rakt upp i luften. Hon grep tag om min lem och drog sakta och försiktigt tillbaka förhuden över ollonet. Jag var tvungen att bita mig själv i tungan för att inte stöna rakt ut. Trots den oerhörda genansen, var det otroligt upphetsande.
”Bra. Den är riktigt styv nu. Det här verkar ju inte vara några problem.” kommenterade hon medan hon drog handen uppåt. Så tog hon ett stadigare tag om mitt stånd och drog tillbaka förhuden så långt det bara gick ett par gånger.
”Nej, det här fungerar bra.” sa hon, fortfarande med allvarsam min. Precis i det ögonblicket hände det som inte fick hända. En tonårskille har inte samma uthållighet som en vuxen man, och därför räckte en sådan behandling för att jag skulle få utlösning. Jag kunde inte hjälpa det, utan stönade till när de vita strålarna av het, kladdig sperma sköts rakt ut över skolsköterskan. Hon ropade till av förvåning, men behöll greppet om min sprutande lem. Det mesta av sperman landade på hennes vita rock, men ett par stänk hade träffat hennes glasögon och högra kind.
”Hoppsan! Det där var jag inte beredd på.” sa hon under tiden som den sista sperman rann ut över hennes hand och ner på golvet.
”Förlåt! Förlåt, så hemskt mycket! Det var inte meningen!” bedyrade jag panikartat.
”Det är ingen fara.” sa hon och försökte lugna mig. Hon släppte taget om min lem och tog av sig sina nerkletade glasögon.
”Jag lovar! Det var inte meningen!” upprepade jag förtvivlat. Skolsköterskan tog lugnt och metodiskt fram lite servietter, och torkade av sin kind och sina händer. Därefter tog hon tag i min slaknande lem och torkade bort den överflödiga sperman.
”Oroa dig inte. Det är faktiskt inte första gången det händer. Killar i din ålder är så känsliga.” sa hon medan hon torkade av mig.
”Är du säker?” frågade jag ängsligt. Hennes sätt och hennes ord lugnade faktiskt ner mig en aning.
”Jadå, det är ingen fara. Seså, klä på dig nu!” uppmanade hon då hon torkat färdigt. Jag drog hastigt upp kalsongerna, och klädde därefter på mig så snabbt jag någonsin kunde.
”Ja, jag går väl då. Förlåt, än en gång.” sa jag när jag hade fått på mig alla kläderna.
”Iväg med dig nu. Det är ingen fara. Och oroa dig inte; jag kommer inte att berätta det för någon. Gå nu hem med dig, så att jag också kan sluta någon gång. Jag tror att jag behöver hem och tvätta…det kom en faslig massa.” sa hon leende och tittade menande ner på sin nerkletade vita rock. Jag vände mig om och skyndade mig ut därifrån, lämnade skolan och begav mig hemåt.
Under resten av min högstadieperiod undvek jag alltid skolsköterskan så mycket det gick. Varje gång jag såg henne påmindes jag om den pinsamma händelsen, men hon sa aldrig något eller gjorde några antydningar. Nuförtiden, många år senare, kan jag tänka tillbaka på händelsen, och istället för att bli generad blir jag snarare kåt…